Måleri

Lägerplatsen 1, 190x160 olja 2012

Lägerplatsen 2, 190x160 olja 2012

Lergeån, 190x160 olja 2011

Lisbet Ahnoff GP/BT 10/11 2012
Jag tar mig in bland de tretton. Mellan mörka naturmålningar av Peter Waldenström och Rune Claessons teckningar av vissnande växter (och människor) uppfattar jag ett tyst samtal. Waldenströms grenverk vid vatten i mörk skymningsdis är liksom nedsänkta i en lågt sjungande ton. Claessons teckningar stiger fram med en sällsamt handmjuk mänsklighet, kommer till mötes med en livserfarenhetens lite sträva och raspiga lugn. Hos båda finns något av fuktig luft, vidgat rum. Sådana möten hade jag gärna sett mera av men det är inte lätt med så många deltagare.

Lergeån, 190x160 olja 2010

Rolf Haglund Borås Tidning 14/4 2010
På Ålgården dominerar svärtan helt i Peter Waldenströms fjorton bilder av Lergeån hemma i Dannike. Men de är allt annat än monokroma övermålningar på gamla dukar vars färgstruktur ännu finns kvar. Den suveräna lokalen gör sitt, när ögonen sakta börjar se konturer och skiftningar.
Det vore önskvärt att något kunde bevaras offentligt och inte få dela hans andra monokromiers öde att övermålas i nästa led. De väcker en egendomlig ljussyn och optimism hos betraktaren

Lergeån, 190x160 olja 2008

I motljus, 38x46 olja 2009

Lergeån, 38x46 olja 2009

Rolf Haglund, Borås Tidning 6/9 2008
Tyvärr får bara göteborgare se denna suveräna sammanställning av ny sjuhäradskonst, utvald och sammanställd och ytterst välhängd av Bengt-Göran Johansson, Skene. Hade vi fått se den på hemmaplan hade vi alla insett vår konsts nya guldålder.
Alla Peter Waldenströms åtta målningar är betitlade Lergeån, en å han har inpå knuten i Dannike och väl näppeligen den mer omtalade från Mjörn till Göta älv. Alla kunde de kallas monokroma, i rött eller vitt, om det inte varit för att de i undermålningen innehåller alla palettens färger och fått alltmer förtätad, meditativ och ytskrovlig yin- och yangkaraktär, mellan dag och natt, utan början och utan slut, en natur som han själv påstår blir alldeles uppenbar ju mer man tränger in i bilden. Hans extramåleriska kvaliteter á la Jasper Johns är allt mer meditativa och uppenbara.

Lergeån, 38x46 olja 2008

Inger Landström, Borås Tidning 7/6 2008
Att måla ljuset utan att använda sig av det kontrasterande mörkret - går det? Döm själv när Peter Waldenström visar sitt senaste experiment: en hel serie målningar i enbart vitt.
Han är kolorist på sitt eget sätt, tycks beta av färg efter färg, en i taget. Från de storslagna dunkelgrå dukarna där ljuset tycktes sila fram ur de mörka skiftningarna, som i en disig skymning eller gryning - till de röda, där naturen trädde fram något mera påtaglig, i svagt antydda former av träd och vindlande vattenflöden. Här, i det vita, återfinns mycket av samma stillsamma naturlyrik, på gränsen till metafysisk - för den som ger sig tid att ta den till sig . För Peter Waldenströms måleri är ingenting som tränger sig på, först så småningom avslöjar det sina hemligheter. Och återigen är det naturen som kommer fram, en sval, vintrig natur med rakfrusna trädstammar och Lergeåns lätt porlande vattendrag med snö utmed kanterna.
Waldenström driver åt vitt så långt han vågar, men går aldrig över åt det helt monokroma - det vita är inte bara vitt, underliggande målningar i grått och rött slår igenom och ger nyanser, partier med tjockt pålagd färg skapar ett reliefartat djup.

Lergeån, 190x160 olja 2008

Inger Landström, Borås Tidning 8/9 2007
Från Peter Waldenströms tidigare utställningar har jag starka minnen av ett gråtonat, naturlyriskt måleri med en häpnadsväckande inneboende lyskraft. Här går han går han två motsatta vägar rent färgmässigt, men naturlyriken finns kvar, med oförminskad kraft.
I en stor, nästan helt vit målning lyser underliggande färglager igenom och suggererar fram ett landskap med raka trädstammar, vattenspeglingar och en brusande fors. Mot den kontrasterar två mustigt mönjeröda målningar som förefaller närmast monokroma vid första ögonkastet.
Men trots den kraftigt pålagda färgen är inte heller detta ett måleri som tränger sig på. Man får själv leta sig in i bilden, sakta söka sig fram längs lätt antydda stigar. Belöningen blir ett kontemplativt lugn, skapat av motsatserna rörelse och stillhet - precis som i naturen själv.

Lergeån, 190x160 olja 2007

Röd skymning, 190x160 olja 2006

Rolf Haglund, Borås Tidning 31/10 2006
Detta kan låta monomant, men den som ser bilderna lär känna djupet i hans upplevelse av dessa trakters mörka skogar. Han talar ofta om skymningens "arketypiska kraft" - och när den upphör att vara arketyp, dvs grekernas "urbild". Kant som ju också var konstteoretiker ställde den intellektuella arketypen (ett gudomligt skapande förstånd) mot "ectypus" (det mänskliga efterbildande förståndet). Jag anar att Waldenström fångats av mellanläget mellan magi och rationalism.
Han har aldrig sett något av dessa röda landskap, de röda signaler som högljutt förmedlar livets och kärlekens budskap. Varför vackra, säger han och "prövar skymningen, då signalerna tystnar, tankar föds och ger hopp om en gryning". Han är en sinnesöppnande romantiker av ett särskilt slag, dyster eller hoppingivande får bli betraktarens ensak.

Röd skymning, 12 st. 38x46 olja 2006

Röd Skymning, 128x93 olja 2006

Rolf Haglund Borås Tidning 8/4 2006
Nån gång per år kan man se en skymningsrodnad som ofta tolkats som olycksförebud eller rentav krigstecken, oroande i all sin egenartade skönhet. Denna idé speglar Waldenström i sin (med ett enda undantag - en nästan nattsvart) serie röda naturmålningar, där man oftast anar en skog i motljus. Tanken går till Ola Billgrens monokroma landskap (museet har ju ett), men Waldenström väcker ändå en annan mer dramatisk känsla, dels i färgens grova kratrar, dels den röda färgens pockande bud (livet och kärlekens färg och hoppet om en gryning)som balans till oron i tiden och inte minst i samhället.
I en enorm kraftansamling har han på kort tid - fortfarande är doften av ännu ej torr oljefärg tät - samlat sig till en manande apell med djup innebörd av tidsoro samtidigt som varje bild har ett rikt mått av skönhet.
Ytterligare en sjuhäring lever starkt upp till projektets idé om experiment och nyskapande.

Röd skymning, 38x46 olja 2006 Röd skymning, 38x46 olja 2006

Skogsbacke, 180x180 (beskuren) olja 2003

Rolf Haglund, Borås Tidning 15/9 2003
Att se hans bilder av skogsbackar är som att kisa inför de lite vaga konturerna i flimrande ljus, en effekt ofta framkallad av att upplöst i terpentin fått rinna utför, eller uppför, bilderna. Idyllen är långt borta. Också inför hans motiv anar jag Lerin som en förebild i stämningen, men samtidigt finns en känsla av just Sjuhärads lite karga landskap, och till min förvåning känner jag igen Bengt Crantz färgskala och temperatur, även formspråket är ett helt annat.
Vi minns Waldenströms gråvita dukar på Museets generalinventering härom året. En del av hans gamla bilder har nu övermålats och fått ett nytt, milt ljus med sparsamt balanserad färgskala, ett sympatiskt och inbjudande men rakt inte publikfriande måleri av egenart och poetisk känsla. Visst kan landskap tala och engagera.

Schack matt 10, 720x320 olja 1999

Per-Gunnar Kramer, GT 14/12 1997
Peter Waldenström använder sig av en relativt begränsad färgskala, lägger lager på lager av mestadels grå nyanser i dova, meditativa bilder.
Motiven tycks fly undan, liksom skymta förbi. Skogslandskap eller vattenströmmar där plötsliga sprickor av ljus, fläckar av lysande färger, bryter upp stillheten och monotonin. Trots att färgen ligger så tjock känns bilderna ibland nästan genomskinliga, som om de levde vidare bakom själva bildytan. Ju längre jag ser på några av målningarna desto starkare intryck gör de.

Bakom hundgården, 160x190 olja 1997

Inger Landström, Borås Tidning 28/12 1997
Bäst trivs han alldeles uppenbart när han ger sig på de riktigt stora dukarna som tillhandahåller ett ordentligt arbetsutrymme för denna fria teknik. Då händer det märkliga att abstraktionen överges och bilden av ett landskap börjar träda fram, inte tydligt och direkt utläsbart, utan mera i halvt antydda former som långsamt utkristalliserar sig.
Vertikaler blir till högresta trädstammar, som lockar blicken till vandring in i en djup skog. Vissa av målningarna påminner starkt om en annan skogsmålande Sjuhäradskonstnär, Gunnar Bergh. Men där Berghs färger brinner erbjuder Waldenströms svalka och kontemplativ stillhet.
Hans landskap är vinterns eller den sena höstens, då det lilla ljus som finns kan bli så oerhört drabbande just mot bakgrund av den kompakta gråheten. Det han skildrar är ett gränsland mellan ljus och mörker, mellan liv och död.
Riktigt hur starkt ljusbärande Waldenströms måleri i själva verket är blir jag egentligen varse genom en slump: plötsligt slocknar de starka strålkastarna i salarna - en propp har gått. Besviken vänder jag mig mot målningarna och väntar mig att de närmast ska försvinna in i väggen idet svaga, blekgrå decemberdis som lyckats ta sig in genom fönstren.
Då upptäcker jag till min förvåning att de inte alls har slocknat - istället lyser de av ett inneboende ljus och skymningen har lockat fram färgrika nyansskiftningar i det grå.

Flugfiskarens dröm, 190x160 olja 1997

Bokskog, 160x190 olja 1996

Per-Gunnar Kramer, GT 25/6 1997
Peter Waldenström deltar med "Schack matt", en kvadratisk bild som satts samman av sextiofyra separata rutbilder. Resultatet blir ett flimrande, skimrande schackbräde där varje del är solitär och på samma gång del av en större helhet. Själva motsatspulsen tycks stå i centrum. Spelet mellan ljus och mörker, glädje och sorg eller lika väl spelet mellan Gud och värld.

Schack matt, 320x320 olja 1997

B.D. Falukuriren 20/8, 1996
Det rör sig om töckentillstånd, abstraktioner närmast, som ljusets genomträngande eller skiftningar - tillstånd innan medvetandets formationer tar vid. Det är vidare ett tystnadens måleri utanför ännu påverkbara stämningslägen och störande dissonanser.

Vinterljus 1, 38x46 olja 1996 Vinterljus 2, 38x46 olja 1996

Lars Hultman, Smålandsposten 3/2 1996
Waldenström målar strikt abstrakt. Visst kan den som önskar, i hans måleri, tänka sig in i landskapsbilder, men här handlar det om ett mycket konsekvent genomfört måleri, som till hundra procent bygger på färgen och formen. Man kan möjligen tala om ett inre landskap.
Bilderna är också konsekvent och medvetet uppbyggda. I sina senare målningar har konstnären lättat upp färgerna, modifierat och samtidigt renodlat sitt måleri. Här arbetar han i huvudsak med gråtoner, som ger en speciell karaktär åt bilderna.
Riskerna med ett måleri av det här slaget är, att det blir ointressant, men Waldenströms formsinne gör, att spänningen finns kvar obeskuren, trots att färgerna modifierats, kontrasterna utjämnats från det föregående måleriet.
Dramatiken har ingalunda försvunnit, men bilderna har fått en större harmoni och balans.

Utan titel, 122x138 olja 1995

Utan titel, 122x138 olja 1994

Stig Anesäter, Västerbottens Folkblad 11/10 1993
Peter Waldenström skildrar landskap i sitt måleri; landskap som han stilistiskt förvandlar tillspännande och lyriskt klingande historier av stor spännvidd, som underlag och möjlighet för associativt utbyte. Ett associativt medskapande som för mig, lätt travesterat, leder till Platons lära, om alltings bakomliggande idé. Det är ett lyriskt sätt att uppfatta världen på, att se den som en avglans av en bakomliggande skön värld. Waldenströms bilder leder osökt i den riktningen både som koloristiskt skönt och logiskt fungerande arbeten och som stilistiska tolkningar av bakomliggande landskap. En tolkning som konstnären konsekvent drivet till fulländad lyrisk bild ... En lyrisk skönhet som i hans form blir till en lovsång över den natur vi har tillgång att vistas i och se omkring oss, samtidigt en maning till aktsamhet om all denna skönhet, som står människan till buds att se och bruka.

Utan titel, 122x138 olja 1992

Bertil Lindström, Borås Tidning 25/8 1990
Skog är motiv för Peter Waldenströms måleri med målningar som ibland förefaller väga över åt abstrakt expressionism, om man inte fått försäkringar om, att det är en riktigt riktig skog det handlar om, kanske bokskogen hemma i Dannike.
Kraftfullt växande trädstammar tillsammans med oröjda spinkigare skjuter i höjden, vrider och slingrar sig. I någon målning som eldflammor. Det är rörelse i färger, i svärtan och det vinterkritvita. Penselföringen är inte sällan nervöst generös.

Utan titel, 122x138 olja 1989