I biologilärarnas materielrum 2015 -18

I mitt konstnärskap, framförallt inom måleriet, har gränslandet mellan liv och död alltid varit en utgångspunkt. Att på något vis söka efter det sköra och hitta en balans, inte sällan med en dystopisk underton.

I biologilärarnas materielrum har jag med hjälp av kameran fortsatt mitt utforskande av liknande frågeställningar. I mina bilder finns inget levande dokumenterat. Döda och uppstoppade djur, mestadels fåglar, tillsammans med spegelbilder av mig själv. Spegelbilder lever inte. Till en början var mitt huvudspår att gestalta de döda djuren och undvika de alltmer frekventa självspeglingarna som pockade på uppmärksamhet. Efterhand har jag kommit att inse att det just handlar om mig och speglingarna har därmed blivit centrala i det fotografiska uttrycket. En slags terapeutisk estetik med repetitiva inslag.

Det finns en stor risk att historieskrivningen när det gäller vår generation kommer att handla om vårt destruktiva förhållningssätt till vår planet ur flera perspektiv. Därför har jag inte utan skuldkänslor gjort besöken i materielrummet. Man kan likna besöken vid rättegångsförhör där jag känt mig anklagad, dock något diffust för vad.

​En spegling av en spegling. En spegling.

​